Att tänka igenom sin prepping

Jag skrev härom dagen om preppertänkande. Just att använda de där grå cellerna är en otroligt viktig del av prepping, och det här inlägget skall handla lite om mentala förberedelser och hur svårt det kan vara att agera i nödsituationer.

Soldater, poliser, brandmän och räddningspersonal som har till uppgift att rädda och skydda allas våra liv är tränade i den här sortens tänkande. Men vad består då det förberedda tänkandet av?

Det allra viktigaste är att ha bestämt sig för att lyckas med vad man ger sig in i. När det gäller prepping betyder det att det rätta att tänka är att ”jag skall överleva”. Man har bestämt sig för att inte tillhöra de som fryser ihjäl eller dör av svält om det värsta inträffar. Detta är viktigare än man kan tro. Den som överlever vill göra det, och den viljan är viktig, och den viljan kommer ofta på grund av att man söker svar på större frågor.

Jag vill överleva, för jag är en del av en fantastisk nation som heter Sverige. Sverige är nämligen ett land där jag får tycka vad jag vill, uttrycka mina tankar, ha vilken sexuell läggning jag vill och där politisk frihet och relativt välstånd råder. Den sortens samhälle är värt att försvara, och det är värt att överleva en eventuell katastrof i ett sådant samhälle. Vi är som svenskar otroligt lyckligt lottade jämfört med en fattig tiggare i Indien eller en förföljd homosexuell i Putins Ryssland.

Nästa sak är att lära sig att inte drabbas av panik när någonting händer. Panik gör en människa irrationell, en reaktion som är fullt naturlig på många sätt. Det är lätt att säga, och det är svårt att göra. Vanliga människor hamnar sällan i nödsituationer, men om man gör det så handlar det om att försöka behålla lugnet. Ta ett djupt andetag, undertryck panikkänslorna och fundera på hur du skall agera.

Den tredje delen är att agera rationellt. Har man tänkt igenom det här med nödsituationer och klarar av att behålla ett relativt lugn så är mycket vunnet. Då är det dags att börja agera. I en del situationer, de allra mest akuta, är regeln att det är bättre att agera än att inte agera alls, och ibland är det bättre att tänka efter och utveckla alternativa handlingsplaner i stället för att bara kasta sig in i ett agerande.

Jag hamnade i en situation för några månader sedan när jag hjälpte en gammal man som hade fallit och skadat sig. Han låg bakom en låst dörr och ropade på hjälp, och kunde inte öppna själv eftersom han var skadad. Jag ringde 112, och satt utanför dörren och höll igång kommunikationen med honom tills hjälp anlände från räddningstjänsten. Hela tiden vidareutvecklade jag alternativplaner. Om han hade slutat svara, så hade jag tagit mig in i lägenheten, om det så hade betytt att jag varit tvungen att slå in ett fönster och därmed tekniskt sett begå ett brott. Det bestämde jag mig för, och det slapp jag lyckligtvis göra, eftersom hjälp anlände. Då hjälpen dröjde var jag dock nära att ta till det alternativet.

Det är lätt att döma i efterhand. Det görs dagligen av journalister och tyckare när polis, ordningsvakter eller andra som skall skydda oss alla agerar i farliga situationer. När en polis tvingas att ta till sin yttersta befogenhet och öppnar eld med sitt tjänstevapen eller en ordningsvakt tvingas att ta till våld så ställer sig världen till doms över dem direkt, långt innan utredning skett och långt innan det faktiskt är avgjort vad som faktiskt har hänt.

Om jag hade pangat den där rutan för att rädda mannen, hade jag gjort rätt enligt den som bedömer situationen efteråt? Vad hade du tyckt? Framför allt, hur hade DU agerat i en VERKLIG nödsituation?

 

Annonser