Preppertänkande

Hur tänker man som prepper? Jag har ju tidigare varit inne på detta, och tänkte försöka utveckla lite kring det mindset som jag har. Att tänka rätt är kärnan i vad prepping handlar om, och det som kanske skiljer den som definierar sig som ”prepper” från den genomsnittlige personen med ett katastrofförråd.

En sak som jag redan varit inne på är att tänka enligt devisen ”three is two, two is too few, one is none”, vilket betyder att det är bra att ha mer än en av de viktiga sakerna. I en kris, när det är mörkt, så behöver man kunna tända stormkök och stearinljus, och därför skall man ha flera sätt att tända dem. Samma sak med konservöppnare, vilket jag också tog upp tidigare. Om man sitter där med en massa konserver, men inte vet var man har sin konservöppnare så är man illa ute. Som prepper har man alltså alltid minst en reserv av allt som är viktigt. Detta sitter i bakhuvudet.

Nästa viktiga del i min filosofi är att inget skall gå till spillo. En äkta prepper förkastar ”slit-och-släng”-tänkande och försöker göra det mesta av sina resurser. Saker som går sönder gör jag en ansats till att laga, och överblivna grejor ger jag till den som behöver dem eller så försöker jag sälja dem. Genom åren har jag allltid sparat på sladdar, adaptrar, datordelar och annat som blivit över. Man vet inte när man behöver grejorna, eller till vad. Jag springer inte ut och köper nya bilar bara för att ha en ny hela tiden, utan de bilar jag äger behåller jag så länge jag behöver dem och de fungerar. Förråd av mat roterar jag, det vill säga att jag gör vad jag kan för att äta upp det i tid i stället för att kasta det som blivit gammalt.

Den tredje delen av prepperns synsätt är att försöka förstå sin omvärld, och att hålla sig informerad. Jag försöker aktivt följa med i försvarsdebatten och vad som händer i min omvärld, till exempel. Eftersom Ryssland återigen är aggressivt mot sina grannar så finns där i bakhuvudet en idé om att den olagliga ryska annekteringen av Krim och det krig som sedan drabbat södra och östra Ukraina skulle kunna drabba oss. Att då försöka förstå hur man skall klara de umbäranden som ett krig innebär har blivit viktigt för mig som prepper. Att inse att, och hur, vi skulle kunna bli angripna av Ryssland och hur det ryska tänkandet fungerar blir viktigt. Man kan få magsår av att hänga med i denna debatten, minst sagt, men för mig som prepper är det viktigt att vara informerad för att kunna förbereda sig.

Del fyra av preppertänkandet är att vara problemlösare. Jag är ingenjör och håller på att forskarutbilda mig och är tränad i problemlösning. Jag ser lösningar överallt. Att bli, eller vara, en vardags-Mc-Gyver är en del i mitt grundläggande tänkande. Att ha ett par rullar silvertejp hemma, och att använda silvertejpen till att lösa saker är liksom en del av vardagen. Att tänka ut hur man skall se till att det finns en extra konservöppnare i preppförrådet löser man genom att silvertejpa de extra konservöppnarna på sina lådor med mat.

Nästa grej är att skydda sin identitet, eller ”opsec” som preppern i allmänhet kallar det. En prepper håller ofta sin hobby hemlig och sitt förråd hemligt. Dels på grund av att det tyvärr anses stigmatiserande att vara prepper – man skäms helt enkelt över det, dels på grund av att man som prepper skall vara medveten om att när förrådet behövs så kan man bli bestulen på det.

Min personliga syn på saken är att jag håller en avvägd nivå på detta. Jag går inte rakt ut med mitt namn och bild eller exakt var jag bor. Alla omkring mig vet inte att jag preppar, men ganska många vet. Någon enstaka på mina båda jobb vet att jag preppar, men jag låter bli att tala om det på jobbet annars. Om man lusläser min Twitter och det jag skriver här kan man ganska snart lista ut vem jag är, men det bekymrar mig inte nämnvärt. Jag har ingenting att dölja för myndigheterna, de goda människorna eller för de som bara är nyfikna, och jag tror att den som tänker sig att stjäla mat i en krissituation kan göra det så mycket enklare än genom att i förväg kartlägga de som förbereder sig för eventuella krissituationer.

Slutsatsen för mig är att det enda som kan vara farligt med att vara halvöppen med preppandet, som jag med tiden blivit, är de absolut värsta galningarna. De mest oförutsägbara knäppskallarna kan man dock råka ut för oavsett var man är eller vad man gör, så de är det inte värt att bekymra sig för. Dessutom, min personliga syn på detta med att vara prepper är att jag verkligen vill dela med mig av den kunskap jag skaffat mig. Jag kan inte vara tyst.

Så till den sista delen av mitt preppertänkande, något som kanske skiljer mig från många andra preppers. Jag anser att ensam är absolut inte stark och att det goda i människan är viktigt, och blir ännu viktigare i en kris. Mitt vattenförråd är överdimensionerat för mina och familjens behov, men det finns en tanke i det. Jag vill kunna hjälpa grannar och vänner om det skulle behövas. Omkring där jag bor finns det en del gamla människor som är betydligt svagare och mer utsatta i en kris än vad jag är, och de vill jag kunna hjälpa om jag kan. Nu kanske vissa tycker att detta är naivt och godtroget, men jag försöker vara en av de goda människorna. Det anser jag är väldigt viktigt.

Annonser